tankar
hej alla!
jag har tänkt på en sak typ i några dagar.
har ni tänkt på att ens liv kan var PERFECT. men det behövs inte mycket för att hela livet kan brytas samman. man kan ju ena veckan ha en jätte bra skolvecka. alltså man får alla rätt på allt och man är omringad av kompisar man är inte ledsen och man älskar livet. men sedan finns det veckor som allt bokstavligen SUGER. man får inget rätt på proven och man får skjäl (eller hur det stavas) av alla. man har inga kompisar som man kan vara med just när man behöver det. och man hatar livet. man vill inte till skolan, men kan gråta sig själv till sömms och man kan på PISS.
mitt liv är just nu perfect. men jag har nästan hafte det liv som jag beskriver. eller inte men jag menar, jag var en gång osams med några och jag vågade inte gå ut!!!! jag mådde dåligt. hade ont i magen, kunde inte sova. och när det var över och skolan börja var jag väldigt mycket sjuk. jag vat inte varför. jag hade väll något virus i kroppen. men nu när jag går på karlsäng så är det inte så. jag vet inte varför det var så typ i 5;an. det kanske hade och göra med min pappas död. inanna han dom var jag rädd för honom. när han var oss min farmor som bor nära mej så var jag orolig. när jag såg honom igenom mitt fönster satt jga mej bara ner och grät. Jag såg honom i buss kuren en gång oxå. vi kollade på varandra. för mej kändes det osm föera timmar men det kanse vatr 3 sec. för jag gick snabbt en annan väg. men sedan när han vart sjuk,så var jag lite förrvirad. skulle jag vara ledsen och orolig eller skulle jag vara rädd? jag kommer ihåg dagen som mamma sa att han hade dött på. jag var ute oss min mormors granne. (en osm vi käner.lotta) och den andra grannen (ankan,annica. båda har flyttat, en över vägen och en till rockhammrar) men mamma kom och sa. att han hade dött så typ satt jag mej ner på knä och ankan fånga mej. jag var jätte ledsen. jag ville varken gå på begravningen eller fikat efter men gick på båda. man skrattade tillomde på fikat men jag kollade på ett kort på pappa. det såg ut som han kollade på mej.....
som sakt livet kan suga och varta perfa mitt är just nu perfa.
jag och min pappa när jag var liten
jag och min pappa när jag döptes
ses
jag har tänkt på en sak typ i några dagar.
har ni tänkt på att ens liv kan var PERFECT. men det behövs inte mycket för att hela livet kan brytas samman. man kan ju ena veckan ha en jätte bra skolvecka. alltså man får alla rätt på allt och man är omringad av kompisar man är inte ledsen och man älskar livet. men sedan finns det veckor som allt bokstavligen SUGER. man får inget rätt på proven och man får skjäl (eller hur det stavas) av alla. man har inga kompisar som man kan vara med just när man behöver det. och man hatar livet. man vill inte till skolan, men kan gråta sig själv till sömms och man kan på PISS.
mitt liv är just nu perfect. men jag har nästan hafte det liv som jag beskriver. eller inte men jag menar, jag var en gång osams med några och jag vågade inte gå ut!!!! jag mådde dåligt. hade ont i magen, kunde inte sova. och när det var över och skolan börja var jag väldigt mycket sjuk. jag vat inte varför. jag hade väll något virus i kroppen. men nu när jag går på karlsäng så är det inte så. jag vet inte varför det var så typ i 5;an. det kanske hade och göra med min pappas död. inanna han dom var jag rädd för honom. när han var oss min farmor som bor nära mej så var jag orolig. när jag såg honom igenom mitt fönster satt jga mej bara ner och grät. Jag såg honom i buss kuren en gång oxå. vi kollade på varandra. för mej kändes det osm föera timmar men det kanse vatr 3 sec. för jag gick snabbt en annan väg. men sedan när han vart sjuk,så var jag lite förrvirad. skulle jag vara ledsen och orolig eller skulle jag vara rädd? jag kommer ihåg dagen som mamma sa att han hade dött på. jag var ute oss min mormors granne. (en osm vi käner.lotta) och den andra grannen (ankan,annica. båda har flyttat, en över vägen och en till rockhammrar) men mamma kom och sa. att han hade dött så typ satt jag mej ner på knä och ankan fånga mej. jag var jätte ledsen. jag ville varken gå på begravningen eller fikat efter men gick på båda. man skrattade tillomde på fikat men jag kollade på ett kort på pappa. det såg ut som han kollade på mej.....
som sakt livet kan suga och varta perfa mitt är just nu perfa.
jag och min pappa när jag var liten jag och min pappa när jag döptesses
Kommentarer
Trackback
